Ett riktigt favorit loppisfynd.

Det här skåpet köpte jag via en loppisgrupp på fb. Jag är löjligt nöjd över det. Det fyller sin funktion i köket som förvaring av porslin och glas som inte används dagligen. Det fick en rejäl uppfräschning eftersom att det varit förvaring åt en gammal rörmokare. Vi slipade lite uppe på och betsade i samma kulör som originalet var. Jag har tagit ett avsteg från det vitmålade. Huset har nästan 150 år på nacken. Så jag har insett att möblerna måste synka med huset och vitt var inte det man valde på den tiden.

Postat med WordPress för Android

Lite mer bilder från trippen norrut

I ett tidigare inlägg så berättade jag om en familjetripp till Öjebyn och att vi fick en massa fina saker av min mamma och hennes sambo. Nedan kommer det följa lite bilder på en del av de fina saker vi fick. Väggskåpet får ett eget inlägg då det sitter på sin plats längre fram.

Lite fint engelskt porslin, detta är från Wedgewood  och de har tillverkat porslin sedan 1800-talet och in på 1980-talet. Jag har en del annat porslin därifrån. Små skålar i rosa och blått. De tillhör serien Avon cottag de har jag haft ett längre tag.Den vita tallriken med blått motiv kommer från Crindle England.Ingen av tallrikarna är äldre än från 1960-tal.

Några fina gamla trälådor följde också med hem. Dessa ska inte målas och användas till att gömma sånt jag inte vill ligger framme. Ser mer undanplockat ut på det sättet. Jag är väldigt förtjust i gamla sockerlådor och margarinlådor. Dessa är jag med andra ord väldigt förtjust i.

En underbar femarmad ljusstake följde också med hem. En glittrrande kristall i mitten. Lite oväntat för att vara jag. Det är väl inte bling bling jag är känd för. Ibland så måste man förvåna sig själv och andra för att hitta guldkorn. Jag tycker att det blir en fin kontrast till de gamla slitna möblerna. Två fina andra mässingljusstakar i lite mindre blank mässing med fina räfflade mönster fick jagockså. Jo, jag gillar mässingljusstakar och har ett antal i olika modeller nu. Det är så roligt att få en massa fina saker och att de tänker på mig innan de lämnar det de rensar bort till någon loppis.

Midsommar

I år blev det midsommarfirande på tarv. Svärföräldrarnas sommarstuga. Öliv och lungt tempo. Håll i hatten strålande sol och sommarvärme. Kändes snudd på som en lotterivinst för oss här i norra Sverige. Det är faktiskt väldigt oväntat med tanke på att jag tog av mig mössa och vantar för en vecka sedan bara. Njuter av att bara veta att jag har sex veckor ledigt. Ljuva sommar och ledighet. Mys och roligheter med de bästa.

Barn är inte små vuxna

Det här inlägget kommer inte handla om inredning, eller huset. Vi var i stan alltså Umeå och köpte kläder till Emelie. Det hade kommit en ny kädbutik. Cubus och vi gick dit. Emelie hittade en klänning som hon tyckte om, jag var lite tveksam men hon fick prova den och den satt riktigt dåligt. Anledningen till det är att den var miniatyrvariant av vuxenklänning i modellen. Emelie är nio år och drar stl 140-146 ungefär och då har man ingen byst alls. Något som krävdes för att den klänningen överhuvudtaget skulle fungera. Jag brukar inte hänga upp mig på sånt här. Brukar få henne att testa sånt som ser mer praktiskt men den här gången så fick hon prova. Nu är det säkert kommer aldrig hända igen. Barn vill alltid testa att leka vuxen så jag förstår att hon faller för dessa miniatyr vuxenkläder.

Det är de som medvetet gör valet att skapa och sälja sådana plagg som retar mig. Dessutom är det bara på ”flickavdelningen” som dessa plagg inte finns. Dessa plagg som är obekväma,omöjliga att leka i och som överhuvudtaget inte passar deras barnkroppar. Skärp er ni som skapar kläder till dessa stora klädkedjor som de flesta köper kläder på. Barn och flickor i synnerhet är inte små vuxna. De är barn, som leker och som  ska leka. Det är vad barn gör och ska få göra. Då ska inte klädernas utformning hindra dem. Även flickor rör sig, leker och ska få vara de barn de är. Så skärp er ni som skapar dessa kläder.  Jag vägrar att köpa kläder till Emelie som tvingar in henne i en roll hon inte är redo för än på många år. Hon är ett barn och ska få vara det många år till.

Lite Halloween och smoke on the water

Det var Halloween igår, en högtid som gjort intåg via dottern i vår familj. Eller just högtiden i sig firar vi inte. Utan hon vill gå bus eller godis. Det kanske inte är hela sanningen, utan skapandet av dräkt och karaktär är nog det roligaste. Hon var spökprinsessa svartlila peruk klänning och någon form av diadem. Det roligaste var nog att bli sminkad och det minst roliga var att det var kallt ute och att tvätta sig. Godiset kommer räcka i ett bra tag trots att mängderna var rimliga. Hon är ingen som äter upp sitt godis. Det  brukar bli kvar tills vi får kasta det. Nu är det avklarat. Nu är hennes fokus på en femtio år gammal gitarr som hon klinkar början av Smoke on the water på. Nu är Halloween avklarat. Idag hedrar vi de döda på allhelgonadagen genom att tända ett ljus och sända en tanke till dem

Bilden är tagen hos hennes farmor och farfar

En gammal akustisk gitarr

Att säga förlåt

Jag jobbar i skolans värld. Möter barn hela dagarna. Det innebär också ibland eller dagligen konflikter barnen i mellan eller mellan barn och vuxen. Så nu till ordet förlåt, att säga förlåt. Jag tror att i stort sett alla barnen i skolan kan säga förlåt rent verbalt. Så det behöver vi inte lära dem. Sedan så är det innebörden av ordet förlåt som vi ska försöka lära ut. Det är där utmaningen finns. Att förlåta och ta emot förlåtelse det är det svåra i det hela. Man kan i stort sett få vilket barn som helst att haspla ur sig ett mumlande slarvigt förlåt. Har det barnet verkligen förstått varför man säger förlåt. Har mottagaren verkligen en känsla av att allt är ur världen. Så jag tror inte vi pedagoger ska stånga pannan blodig för att pressa ett förlåt ur munnen på barnen, utan däremot hjälpa dem genom konflkten. Tills de känner förlåtelsen inombords och själv vill göra sin kamrat glad. Så de kan förlåta varandra utan vuxens påtryckning. Alla är vi olika, ibland tar det längre tid för någon att förlåta och gå vidare. En del glömmer och förlåter på en minut. Sen tror jag att förlåt kan sägas på många olika sätt inte bara just genom det ordet. Som till exempel genom en kram eller kanske en utlånad kär leksak.

Min vackraste och bästa i hela universum

Emelie är en underbar dotter som jag har haft äran att bli mamma till. Skinn på näsan men ändå gosig, snäll,varm och godhjärtad. Vacker inifrån och ut. Så det bästa med semestern är att få tillbringa mycket tid med henne. Semestern  som faktiskt sjunger på sista versen nu. Sju dagar till sen är det dags för vardag igen. Jag är så tacksam att jag har fått tillbringa dagarna ihop med min vackra och bästa dotter i hela universum. Jo javisst jag är partisk. Men vem är inte då det gäller sitt barn.

En sak som irriterar mig…Det var ju bara ett skämt

Jag har retat mig på en sak senaste tiden. Jag har läst kommentarer som kvinnliga offentliga personer får för att de har gått ner i vikt. Dessa kvinnor har också fått utstå samma otrevliga kommentarer om sitt yttre innan viktnedgång. Det som retar mig är att folk tar sig rätten att kommentera någons yttre utan att ens tänka på hur det känns. Ofta är det kvinnor som får utstå sådant och inte enbart av män utan kvinnor som ger sig på sina egna. Dåligt och lågt och så otroligt elakt och dumt.

Ingen kan veta hur något sådant kan landa hos den utsatta. Jag vill då inte att min dotter växer upp i ett samhälle där man hur som helst sårar och trampar på folk utan att ens skämmas eller tänka. Inte bara kända personer hamnar i skottgluggen för dessa illvilliga kommentarer. Utan de som lever ett liv utan rampljus kan hamna i situationer där nedlåtande blickar,leenden eller annat dyker upp. Tänk att som överviktig handla kläder eller som väldigt tunn besöka omklädningsrummet på ett badhus. Att vara snäll  är något man tydligen inte ska vara. Dessutom så ska man aldrig visa hur sårad man blir när någon ”skämtar” på ett lite elakt sätt. Hur ska vi ha det ska vi lära våra barn att vara snäll eller att till vuxna som sårar och kränker med ett leende. Det var ju bara ett skämt!