Emelie bakade blåbärspaj med sin faster i helgen. Smulpaj som avslutade kräftätningen. Hur som helst så ville hon prova helt själv idag. Det fick hon och ur huvudet så gjorde hon smulpaj med blåbär. Så duktig och det är lycka att kunna själv. Jag tror på att det är värt mycket att få försöka trots att det blir lite stökigt en stund. Att lära sig att misslyckas inte är en katastrof. Nästa gång vet man ju hur man inte ska göra och då blir resultatet bättre. Kvällens smulpaj blev riktigt god. Mycket krisp uppe på den och det gillar hennes mamma. Jag är väldigt stolt över min duktiga och otroligt godhjärtade och mysiga dotter. Det har ni nog förstått vid det här laget.
Så att kunna erbjuda henne lyckan att kunna själv, är inget vi ska missunna henne trots lite stök och smulor på golvet. Dessutom så lär hon sig att värdesätta hantverket bakning och det arbete hennes farmor lagt ner på att plocka blåbären eller arbetet hennes mormor och morfar lagt ner på att plocka hjortronen till sylten. Att se bakning och matlagning och få själv prova på. Gör att hon växer och känner stolthet och glädje över det som serveras. Lyckan i att kunna själv är så mycket mer än ett lycka resultat. Det är att våga lyckas och misslyckas och ett växande självförtroende och självklart möjligheten att se ett färdigt resultat.
![IMG_7089[1]](https://detlillardahuset.files.wordpress.com/2014/08/img_70891.jpg?w=300&h=200)
Paj på gång
![IMG_7095[1]](https://detlillardahuset.files.wordpress.com/2014/08/img_70951.jpg?w=300&h=200)
Det fina färdiga resultatet
Gilla detta:
Gilla Laddar in …