Pepparkaksbak och första advent

Vi började dagen med adventscafé på Väntberget här i Obbola. Massor av fint hantverk och gott hembakat fika. Jag tycker verkligen om upplägget att det bara är riktigt hantverk och hembakat, en mysig tradition. Emelie hittade en kompis där. De gick hem till oss direkt efter att Emelie hade fikat. Jag och Håkan gick vidare till adventsmarknaden på Obbola fiskarmuseum .

Sedan hem och städa och pyssla lite här hemma. Vi köpte lite färdig pepparkaksdeg och gjorde några pepparkakor. Eller det var Emelie som kavlade och bakade och jag gräddade mest. Det luktar så gott när man bakar pepparkakor. Det blir en omgång till och då med hemgjord deg. Jag uppskattar pysslet innan jul lika mycket som jag uppskattar själva julhelgen eller kanske mer. Så en första advent med marknadsmys och pepparkaksbak. Nu saknas bara ordentligt med snö så är jag nöjd.

Höstfix i trädgården och att göra ett val

Solen skiner och det är en ovanligt varm septemberdag. Dagen började med att jag gräddade plättar till Emelie.  Jag och Håkan har städat i trädgården och han har klippt gräset. Jag har gjort i ordning en liten fin höstgrupp på farstubron. Ljung i konservburkar och i en trälåda. Det är så kul att skapa och fixa. Dessutom har jag rensat ogräs och tömt pallkragarna på sallad som var övervuxen och annat. Emelie plockade in lite äpplen. Jag älskar verkligen våran lite vilda trädgård. Passar oss på något sätt. Golfgreen till gräsmatta eller perfekt kanskuret är inte vår grej helt enkelt. Den ska tåla lek och att leva i. Nu ska vi snart gå och rösta. En självklarhet tycker jag. Annars har man ingen rätt att klaga på hur saker och ting fungerar. Efter det blir det hemgjord äppelpaj på egna äpplen. Bara att kunna skriva något sånt gör att jag känner mig rik. En underbar och lugn söndag som verkligen behövdes för oss alla tre.

Lycka är att kunna själv

Emelie bakade blåbärspaj med sin faster i helgen. Smulpaj som avslutade kräftätningen. Hur som helst så ville hon prova helt själv  idag. Det fick hon och ur huvudet så gjorde hon smulpaj med blåbär. Så duktig och det är lycka att kunna själv. Jag tror på att det är värt mycket att få försöka trots att det blir lite stökigt en stund. Att lära sig att misslyckas inte är en katastrof. Nästa gång vet man ju hur man inte ska göra och då blir resultatet bättre. Kvällens smulpaj blev riktigt god. Mycket krisp uppe på den och det gillar hennes mamma. Jag är väldigt stolt över min duktiga och otroligt godhjärtade och mysiga dotter. Det har ni nog förstått vid det här laget.

Så att kunna erbjuda henne lyckan att kunna själv, är inget vi ska missunna henne trots lite stök och smulor på golvet. Dessutom så lär hon sig att värdesätta hantverket bakning och det arbete hennes farmor lagt ner på att plocka blåbären eller arbetet hennes mormor och morfar lagt ner på att plocka hjortronen till sylten. Att se bakning och matlagning och få själv prova på. Gör att hon växer och känner stolthet och glädje över det som serveras. Lyckan i att kunna själv är så mycket mer än ett lycka resultat. Det är att våga lyckas och misslyckas och ett växande självförtroende och självklart möjligheten att se ett färdigt resultat.

Paj på gång

Det fina färdiga resultatet